Jag älskar dig så mycket och har gjort det redan från början

men jag verkar vara ensam om det för jag känner att dina känslor

för mig inte är lika starka, din kärlek har bleknat utav att vara oberoende

den har tappat betydelse och styrka,

man lever bara en gång, ska jag stanna och kämpa eller ska jag gå vidare,

och söka i mörkret, eller ska jag stanna i ljuset och fortsätta kämpa?

Jag känner mig så kluven inför en framtid med dig,

vart är du, vart står du?

I början av vår relation så delade du min sida och gick alltid bredvid mig,

men nu har du halkat efter och glidit ifrån, det gör mig osäker på

vart du står i vårat liv, avståndet växer med tiden men ibland delar du min sida

och mina skratt, det gör mig osäker för jag vill älska dig som jag gjorde från början,

men nu har allt bleknat och svalnat, smekmånaden är över och allt är som vanligt...

det är nu det visar sig om vi är för varandra, är vi det ja det får glöden avgöra,

jag saknar glöden!!