trots allt djärvt som var rött
i din mun
upphörde dagarna plötsligt
att räknas

längtan slutade andas
av scenen som spelades upp

du blev till vit akacia
av det som visade sig
i den åttonde månaden

jag dog snart därefter
i vissnande tvekan
utan ringblommans varaktighet
och i brist på läkedom