Jag förstår inte hur du kunde bedra mig och sen

se mig djupt in i ögonen och säga att du älskar mig,

du kramade mig och avslutade med en kyss

utan ett tecken av skam eller ånger,

det är för mig rätt imponerande att någon som jag älskar

kan ljuga för mig utan att jag märker det,

för jag trodde jag hade förmågan att genomskåda sådant

men istället berättade en av dina bästa vänner det för mig

och du började spy ut din vrede...

är det inte jag som borde bli arg och säga elaka saker,

men jag behöll lugnet och blev inte arg.

Svartsjuka är som en klusterbomb,

de smäller högt och skadar sin omgivning.

Själv hade jag väldigt kort stubin när jag var yngre

och kunde inte få stopp eller styra min svartsjuka

eller mina impulser, det var ett helvete

att slå någon man älskar på grund av explosiv aggression

för att sedan stå till svars när jag lugnat ner mig,

och då se vad man har ställt till med, vilken jävla mardröm.

Detta fick inte hända denna gång så jag behöll lugnet