Jag vandrar i min ensamhet utan planer eller mål för framtiden,

med ett sårat hjärta och en ärrad kropp,

mitt sinne är mörkt efter efter svek och sorg efter någon som

jag älskade djupt, så djupt att jag kunde ha tagit en kula för henne

lätt utan att blinka,

men som tack pissade hon mig rätt i ansiktet,

gick sin väg med någon annan så här står jag återigen  ensam

och fattar ingenting...

jag vill ha tillbaka dubbelt av det hon fick

det enda hon lämnade kvar är smärtan från all saknad efter henne!