Den restaurang som jag och min kompanjon drev nära högskolan gick dåligt, mycket beroende på att högskolan hade flyttat. Vårt namn var Restaurant Intim. Det var inte så många studenter som kom dit längre. Nu hade vi ingen klar profil, vi hade blivit en vanlig kvarterskrog av den enklare sorten. Dessutom slutade vår kökschef sedan han hade fått ett bra erbjudande från en annan restaurang. Han var kvar, men oinspirerad, gick på uppsägningstid. Personalen bestod nu av oss ägare, två servitriser, en kock, en garderobiär och en dagsanställd diskare. Min kompanjon och jag själv ryckte in där det behövdes.
Vi sökte en ny kökschef, helst någon som hade idéer om hur vi kunde göra restaurangen mer populär och öka omsättningen.
Vi satte ut en annons: Kökschef till mindre restaurang. Sökanden ska vara välmeriterad, god ekonom och gärna bidra med idéer om utveckla verksamheten
Det var fjorton sökande. Många var arroganta, klagade på köksutrustningen, buckliga grytor. En sa rent ut att det här är bara en sylta, vilket det ju var men det var ju det vi ville ändra på. Den personen fick förstås inte jobbet. Vi var lite oroliga för att anställa en alkis. Många kockar krökar, då sköter de jobbet sämre, tar sig en klunk då och då.
En pensionerad köksmästare, Evert Hausschröder, ringde och sa att han skulle komma förbi. Han hade arbetet som köksmästare på stadshotellet i Växjö, enligt många Sveriges finaste och bästa stadshotell.
Pensionärstillvaron kan vara tråkig och det händer att de vill börja jobba igen.
Han gav ett intelligent intryck. Jag och min kompanjon satte oss tillsammans med honom på kontoret. Vi bjöd på kaffe.
Jag har lite idéer sa han. Vilken kväll i veckan är det minst antal gäster. Måndagar va?
– Ja det stämmer.
– Ni ska börja med lite jippon. Sätt ut en annons. Alla herrar med röd slips får 10 procents rabatt på notan. Alla damer med en blomma i håret får också 10 procents rabatt. Ni ska se vilket succé det blir. Så gott som alla män har en röd slips i garderoben. Det större antalet gäster uppväger rabatten mer än väl. Slipsmåndag ska ni kalla det och hovmästaren ska naturligvis själv ha röd slips.
En lysande idé!
Nästa grej: vinet. Ert karaffvin är dåligt. Det röda är surt och det vita tråkigt. Men ha i en matsked socker i det röda och pressa i lite citronsaft i det vita. Det gör susen.
Också en storartad idé!
Evert sa: Få titta på menyn.
Efter att ha begrundat den ett tag sa han:
– Ni har egentligen en ganska bra mix. En svensk klassiker som samtidigt är billig– pyttipanna och rödbetor. En finrätt – filé mignon. Två fiskrätter – lax och piggvar. Vegetariskt alternativ: Sojabiffar med hackad rödkål. Inte så tokigt. Behåll rätterna men piffa upp dem, jag ska återkomma till det. Men vad som saknas är en överraskning.
– Vadå överraskning?
– Nånting som en gäst beställer för att imponera, t ex på sin tjej. Kolla vad jag har beställt! Nånting lite ovanligt.
– Vad skulle det vara?
– En jättehamburgare till exempel, sa Evert.
– Men vi är inte McDonalds, försökte jag. (Det här var 70-tal och hamburgare fanns inte på vanliga restauranger.)
– Servera en hamburgare som är större och bättre än Big Mac, sa Evert. Med mycket pommes frites och en saltgurka. Det kommer att göra succé.
Va! Den här gubben hade verkligen spännande idéer.
Jag vet att det kommer slå, sa Evert. Lita på mig!
Jag och min kompanjon tittade på varandra. Våra blickar sa: låt oss prova.
Men jag sa att ni måste piffa upp rätterna, fortsatte Evert. Precis som ni måste piffa upp vinet. Man äter med ögonen. Ha i mer färg!
– Är inte livsmedelsfärger förbjudna nu?
– Inte naturliga färger. Ni kan använda rödbetssaft, gurkmeja. Låt palsternackorna bada i körsbärssaft!. Och slösa med persilja, dill och gräslök. Och häll alltid brynt smör på fisk och kött. Folk kommer att rusa hit. En del kallar det fuska, jag kallar det förädla. Jag var med under andra världskriget. Då utvecklade vi ersatz, surrogat eller vad ni vill kalla det till skön konst.
Han hade ett betvingande självförtroende och en imponerande auktoritet sprungen ur lång erfarenhet och god psykologisk blick.
Tro mig, det blir anstormning, sa Evert. Och om någon av er dessutom spelar dragspel skulle det vara totalsensation.
– Nja, det gör vi inte. Vad skulle vi spela i så fall?
– Bella Notte ur Lady och Lufsen förstås. Men glöm det, det kommer att gå bra ändå.
Jag och min kompanjon såg på varandra igen.
– Du är anställd! ropade vi i korus.
– Nej tack, sa Evert. Jag vill inte ha jobbet. Jag trivs med pensionärslivet, jag vill bara ge er lite goda råd. Men ni får gärna bjuda mig och min fru på middag någon gång. Kanske på en slipsmåndag.
Sedan dess har Evert och hans hustru varit gratisgäster på vår restaurang en gång i veckan.
Tack vare honom är vi numera en vinstmaskin!