Redan på hösten -38 förstod jag vartåt det barkade. Den där Hitler skulle inte i längden nöja sig med Österrike och Sudetlandet..
Jag var förutseende.
Jag insåg att det var stor risk för ett stort europeiskt krig, kanske ett nytt världskrig. Även om Sverige skulle lyckas hålla sig utanför skulle det bli brist på allt möjligt begärligt - kaffe, konjak och whisky, sardiner och andra importerade konserver, fotogen, motorolja, tändstift, radiorör...
Det gällde att hoppas på det bästa och förbereda sig på det värsta!
Jag började bygga upp ett förråd.
Ingenting var ju ransonerat ännu. Handeln var fri och tog en vara slut hos grossisten kunde han bara beställa fler. Det var inte på något sätt olagligt att fylla skafferiet och vindsbåset med sånt som skulle bli efterfrågat i en krissituation.
Brandfarliga vätskor köpte jag i stora dunkar som jag gömde under golvet i min kolonistuga. Ett bra gömställe!
Jag hade arbete på ett glasmästeri men lönen var rätt skral så jag övertalade min förmögne kusin att låna mig pengar på ganska lång sikt. Han förstod min idé och ställde upp med ett lån. Jag sa till honom att jag kan skriva på en revers. Han sa: här i tjocka släkten litar vi på varandra, det behövs inte.
Istället för att amortera får han varor. Han fick till exempel en flaska champagne när han fyllde 60. Det uppskattade han verkligen!

I september -39 bröt kriget ut. Snart ransonerades en massa varor. Det var ransoneringskuponger hit, ransoneringskuponger dit.
Nu är vi på tredje krigsåret. Fler och fler varor ransoneras: till och med potatismjöl nu senast. Riktigt kaffe har inte funnits i butikerna sedan 1939 men jag har ju mitt lager rostade kaffebönor, inte malda. Jag maler dem själv i min kaffekvarn. Bönor håller längre än malet kaffe. Jag dricker själv surrogatkaffe på morgonen. Men ibland bjuder jag hem tanter på riktigt kaffe. De älskar kaffe och till kaffet en liten skvätt likör.
- Titta vad Per-Otto kan trolla fram! säger jag. Äkta Munklikör till kaffet.
Själv tar jag mig hellre ett glas konjak.
Eva träffar jag på tisdagskvällarna, Anna-Greta på torsdagskvällarna, Berit på lördagskvällarna. Ibland har de med sig rulltårta, ibland sockerkaka.
Jag är noga med att damerna inte ska bo för nära, helst i en annan stadsdel. Jag vill inte springa på dem på dagarna. Jag har varit tydlig med att jag inte vill ha något fast förhållande. Jag trivs med att vara ungkarl. Förstår de att jag träffar flera? De anar kanske. Men jag skulle aldrig träffa fruar eller fästmör till om som är inkallade, det strider mot min hederskänsla. Män som ålar fram i snödrivorna nära våra gränser. Som försvarar Sverige!
- Jag vill bara träffas ibland och ha lite trevligt sällskap, förklarar jag. Dricka kaffe, spela grammofon, prata.
Utnyttjar jag dem? På ett sätt kanske men de utnyttjar mig också i så fall. De tycker om mig men jag misstänker att de tycker ännu bättre om kaffet och likören. Hos mig kan de få både påtår och tretår.
Jag har många grammofonskivor i olika musikstilar och en riktig radiogrammofon med skivbytare. Ett mekaniskt underverk, en Telefunken. När man sitter i soffan och håller om sin raring behöver man inte springa upp och vända skivan, byta nål och veva.
Eva är från Kalmar, en levnadsglad kvinna, änka sedan hennes man drunknade. Hon tycker om swing och schlagers. Dansmusik.
Anna-Greta tycker också om schlager men lutar mer åt sjömansvisor: Evert Taube, Harry Brandelius, Lasse Dalqvist. Hon är frånskild. Hennes man söp något för jävligt. Hon fick en dotter tidigt som redan är vuxen. Anna-Greta är politiskt engagerad, medlem i socialdemokratiska kvinnoförbundet. Det stör mig inte ett dugg men själv är jag inte politiskt intresserad. Bara de inte är nassar. Det jag inte gillar med Anna-Greta är att hon röker. Jag säger åt henne att hon får gå ut på balkongen om hon måste röka. När hon dricker kaffe och likör kommer också röksuget.
Hon retas med mig:
Kära Per-Otto, du har lagt undan mycket. Visst är du lite av en krigsprofitör?
- Jag förstår inte alls vad du menar, sa jag. Varorna jag har köpte jag innan kriget bröt ut. Och jag säljer inget. Jag byter. Det kan inte polisen och kristidskommissionen ha några invändningar mot. Jag bytte en flaska whisky mot en stor julskinka. Du smakade den ju själv. Det är helt lagligt.
Hon skojade bara men jag tycker inte om såna skämt.
Jag är hederlig!
Allra bäst tycker jag om Berit. Hon är vindögd men söt ändå. En gammal mö, hon blev aldrig gift. Hon ville kanske bilda familj och skaffa ungar. Man anar en sorg men jag vill inte fråga och hon har inte berättat själv.
Hon föredrar seriös musik, Chopin kan få henne att gråta.
Hon är sentimental, känslig, det tycker jag om.
Senast jag träffade Berit sa hon:
Per-Otto. Det är så trevligt att komma hem till dig och vi har det så fint. Men skulle du inte kunna tänka dig att ta en promenad eller gå på utställning ibland?
Jag ska tänka på saken, sa jag. Och det har jag gjort. Någonting i mig har ändrat sig, mognat. Vi ska gå på Skansen på söndag Berit och jag. Se isbjörnarna och de andra djuren.
Jag som alltid brukar gå på fotboll.