Jag brukar alltid gå omkring i en kanadensisk skogshuggarjacka - det har jag gjort sedan 1980-talet. Jackan har liksom blivit en del av min identitet. Den är inte modern men heller inte omodern - den är tidlös. Men det ska vara den äkta kanadensiska, inte något made-in-Bangladesh-skit.
Min senaste lumber jacket blev förstörd när jag halkade i en oljefläck. På kemtvätten sa de bara: vi kan inget göra. Fläcken går inte att få bort. Du får köpa en ny jacka.
Som tur var hände detta i juni och jag behövde inte gå omkring i jacka. En tröja räckte om det var kallt. Jag tänkte: Jag har inte råd med jackan nu. Jag väntar till i höst.
Och nu är det höst. Men så kom avbetalningen på studieskulderna, reparationen av frysen, nya läsglasögon och elräkningen.
Jag har lite taskigt med stålar.
Men så hittade jag en gul jacka i garderoben! Min storlek - L!
Var kom jackan ifrån? Jag hade väl inte köpt en gul jacka? Hade jag fått den? Jag mindes inte. Hade någon besökare glömt den? Nej, ingen glömmer en jacka.
Det var en killjacka, inte en tjejjacka. Men färgen!
Om den hade varit blå, grön eller brun... Men den var gul. Tjejer kan ha gula jackor men inte killar.
Den hade faktiskt bra fickor och var ren.
Men jag ville inte visa mig i den.
Gult kan göra folk förbannade. Jag minns när Karl-Håkan kom till jobbet i gul slips.
Ta av dej den där jävla fula slipsen! sa arbetskamraterna. Vi tänker inte gå på lunch med dig så länge du har gul slips!
Vad ska folk säga om jag visar mig i gul jacka?
- Titta där! Där springer kanariefågeln!
Om jag inte vill ha den ska jag åtminstone ge den till Myrorna och frigöra plats i garderoben. Jag kanske kan hitta en tillräckligt stor påse så jackan inte syns när jag tar den på tunnelbanan.
Ok, jag får frysa ett tag. Men nästa månad blir det en ny lumber jacket!