Där han sitter i parken

bland sopor och lump

där en bänk under eken

blir till hans oros reträtt

Ett sorts ofrivilligt hem

där i hans ingenmansland

så långt bort från idyllen

och där är ingenting lätt

Ja hans boning är bänken i parken

med trädens kronor som skydd

han är en ensam ensling av folket

där i hans alldeles egena gemak

Så när sedan natten sig sänker

med all hans ångest och mörker

då får diverse droger bedöva

detta märkliga mänskliga vrak

När han sen svävar i drömmen

blir han en bland oss andra

en som mänskor ser upp till

och med en stolthet som klär

Men denna saga är tragisk

där mitt i hans eget inferno

när han vaknar är flaskan

den som han i sin ångest förtär 

Ja för han strider mot världen

men förlorar vart slag

nu åren läggs till varandra

och han sjunker allt mer

Hans liv blir till en tävling

där alla lögner blir vapnet

men hans kamp mot sig själv

aldrig några segrar den ger

Copyright © AndLou