Vi ser att vår jord håller på att förstöras
så djuren hörs ropa: Något måste göras!
Det dånar i marken, i skogen knäcks kvistar
och rävarna ylar och vindarna viskar
nu ropas det samfällt: Vi har blivit less
nu samlar vi alla djur till kongress.

Då ska vi tillsammans i endräkt besluta
att somligt ska sparas och somligt får sluta
gifter på åkrar ska snart bli ett minne
och oron ska jagas bort från djurens sinne
kalhuggna skogar nej fy för den lede
och fågeln ska bygga i snåren sitt rede.

För att slippa utsläpp i vår atmosfär
olja och kol stannar kvar där de är
nu är det bråttom, vi jobbar febrilt
för att slippa utvinna mera fossilt
vi satsar på kraft ifrån vinden och vågen
och sol driver fram både spårvagn och tågen.

Det är alltför mycket som nu produceras
onödigt krafs som i plast paketeras
fiskarna flämtar och vattnet förstörs
det är på tiden att nånting snart görs
vi måste få ordning och rensa i smeten
djuren tillsammans ska rädda planeten.

Och älgkon hon tar klubban och ledartröjan på
en skottsäker kongresshall det måste djuren få
och alla djur har rösträtt och utser delegater
och löser upp de gränser som finns för alla stater
och frågan ställs: Ska människan också få va med
då blir det tyst i salen i väntan på besked.

Och isbjörnen hon svettas och insekterna gnyr
de ännu icke utrotade bort från salen flyr
och det blir liv i luckan men en stor majoritet
de röstar nej till människan för hennes nedrighet.
Så lämnar vi dem där för med förtroende vi vet
att djuren ordnar nu det som blir bäst för vår planet.