Den Vise och hemligheten

Först när frosten kom och skuggorna blev längre, kom ”den Vise” som jag väntat på.
I unga år jag hade honom mött och han förklarade om livet.
- Du föds på denna jorden med ett syfte, allt är ett experiment och du ska uttrycka din unika gåva. Du kom som Ande och med en energi så underbar. Du vet ej än vad livet är, men för varje pusselbit du lägger rätt, får du själv och andra nytta av på alla sätt. Här får du pröva allt och under åren får du tänka ut vilken den sista pusselbiten är. Om du lyckas har du löst livets stora gåta.

Jag hade sedan prövat och mötte ilska, hat och avundsjuka, men också glädje, kärlek, givmildhet och tacksamhet.
Förälskelser fanns många och kärleken var svår.
Till sist kom han, en främling först, som blev läromästaren min.
Allt blev så lätt, här stod han en gigant som klarat allt.
- Jag följer dig en bit på vägen och vi kan tillsammans leta efter källan.
Där fanns allt, men målet var ett annat än jag tänkt mig.
Här kom nu evighetens tankar in med frågor som vad var jag, var kommer jag ifrån?
Vi letade tillsammans efter svaren. Sen efter flera år han tog farväl.
- Nu är vi klara, och nu vet också du vad livet här på jord begär, vi ses.
Sist läste han, och gav mig sen sin skrift om kärleken.


Långt senare efter många år av lärdom, utmaningar och misstag, mötte jag till sist igen ”den Vise”.
Han stod där nu i dimman, som han lyfte som en slöja och se här fanns det vackra vattenfallet som jag så ofta hade drömt om. Han tog min hand och vi gick ner och satte oss på bänken bredvid fallet. Mitt hjärta bultade hans ögon blänkte, och vände sig till mig och sa,
- Du har gått vidare.
Sen reste han sig och lyfte undan hela slöjan och där fanns en vacker dörr bakom det stora vattenfallet. Han manade mig kom och sträckte fram en nyckel.
Nu har du nyckeln till den nya världen, som är Alltet.
Vem var ”den Vise” undrade jag när han tog min hand till farväl?
Den vackra dörren jag blev visad förblev stängd, nyckeln var för stor.
Min text är skyddad får ej kopieras