Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En spännande berättelse


De röda dansskorna

De röda dansskorna
Hon gick ut igenom dörren, låste och kastade nyckeln i soptunnan på väg till nattåget ifrån Gällivare till Stockholm. Hon hade förberett allt under vintern.
Nu satt hon här i sovhytten och tänkte tillbaka på allt.
Hennes man, som arbetade borta i veckorna skulle bli argare än vanligt då han kom hem och upptäckte skiljsmässopappren som låg fullt synliga på köksbordet.
Under den sista månaden hade hon sålt och gjort sig av med det mesta av sina ägodelar och bara tagit med sig det nödvändigaste.
Idag skulle hon börja ett nytt liv.
I kupén försjönk hon och tänkte tillbaka på sitt liv, det långa äktenskapet hade varit som ett fängelse för henne. Varje gång som hennes man kom hem hade han slagit henne. Ingen hade kunnat se hennes blåmärken, han slog aldrig emot ansiktet.
Hon kunde än känna de många slagen svida i kroppen.
Hennes salta tårar löste upp den svarta mascaran som rann i fåror längs kinderna. Nu fick det vara nog hade hon tänkt, ilskan hade till sist fått henne att bryta upp.
Hennes minnen hade fått blodet att rusa och hon kände sig alldeles genomsvett.
Deras dotter Mia som hade flyttat till Stockholm för nytt jobb förra året, hade hittat en bra andrahandslägenhet.
När hon tog upp näsduken ur väskan för att torka bort tårarna föll en tidningsannons ut. Ivrigt började hon läsa den. Det här kan vara min nya chans tänkte hon. Här stod: Slå dig lös under ett dygn, åk med oss på Cinderella tur och retur för att äta och dansa. Hon hade alltid drömt om att få dansa igen.
Nerpackade i väskan låg de röda skorna en gång inköpta på loppis.
Hon började känna sig upprymd och spänd på vad som kunde hända på båten. Kanske skulle hon få tala sitt modersmål och träffa andra finländare.
Om du åker på onsdagar hade dottern sagt, kan du få dansa tango hela kvällen. Det var evigheter sedan hon dansat.
Igenom fönstret såg hon landskapet rusa förbi som på en film, och efter hon dragit för gardinerna föll hon snart totalt utmattad ner på sängen och somnade med kläderna på.
Hon blev helt klarvaken när tåget gjorde ett ryck, kläderna var skrynkliga och det hade blivit stora salivfläckar på kudden. Gävle stod det på en skylt på perrongen.
Ett leende spreds sig på hennes läppar när hon för första gången kom ihåg att hon var på väg bort emot friheten. Bitterheten och apatin hade förvandlats till livlighet och kände hon glädje.
Kupén hade tvättmöjligheter, hon morgnade sig och svalkade sig med vattnet som hon kunde slösa med så mycket hon ville. Hon kände sig upprymd av att äntligen få vara själv, det som hon drömt om så länge. Hon riktigt njöt av stunden medan hon långsamt bytte kläder och hennes spegelbild såg glad ut när hon tänkte
: tangoafton på Cinderella.
Väl framme i Stockholm mötte Mia henne vid tåget.
-Oh, mamma, suckade hon, så skönt att du är här. Jag tror att du kommer att gilla lägenheten som är fullt möblerad, där finns lakarn och sånt också.
-Um, svarade hon drömmande och kramade om dottern
-Vad jag har längtat efter dig du härliga tjej.
-Titta här jag tog med fikabröd tänkte att vi ska sitta på balkongen din. Sedan tar vi en kort runda så du får se ditt kvarter, efter det måste jag åka till jobbet. Här är nyckeln till lägenheten.
Mia var verbal, glad och hon tycktes klara allt. Hon var lång och vacker och hennes röda hår väckte alltid uppmärksamhet.
Efter att Mia gått undersökte hon allt, öppnade skåpen i hallen och i kylskåpet fanns det litet margarin, mjölk och bröd, sådant som den förra hyresgästen hade lämnat kvar.
Den svala luften strömmade in igenom det öppna köksfönstret och hon sjönk ner på en köksstol. Hon hade inte fattat att här kunde få stanna så länge hon ville.
Efter att ha packat upp gick hon ut en sväng. 42 stod det på huset, hon måste komma ihåg det numret. På andra sidan gatan fanns den stora Vasaparken med caféer, lekplats, fontäner och soffor. Där var det där konditoriet där man kunde köpa goda krabbmackor med massor av äggskivor med majonäs som Mia hade berättat om. Hon satte sig på en soffa och plockade upp en lokal tidning som någon lämnat. Hennes svenska var inte perfekt fast hon bott här länge, men hon förstod det mesta. När Mia var liten hade hennes familj flyttat till Sverige för att skapa ett bättre liv. Hon stoppade ner tidningen i väskan för att senare läsa om allt annat som hände i den här stadsdelen.
Nu ringde mobiltelefonen och innan hon hann säga något, hörde hon de tunga flämtande andetagen som hon så väl kände igen.
-Det här går jag aldrig med på Maritha, skrek han. Hennes man hade tydligen kommit hem och funnit skijsmässopappren i deras hus.
-Varför har du inte sagt något, jag ska nog hitta dig, skrek han ännu högre.
Då stängde hon av mobilen och som en snilleblixt kom hon på att slänga den gamla mobilen och avregistrera den. Köp en ny med ett annat nummer, där han aldrig kan nå dig tänkte hon.
Väldigt uppjagad och rädd var hon när hon snart skulle träffa Mia för en snabblunch.
-Men mamma, det här är ju förfärligt, jag tycker så synd om dig, bra att du avslutat ditt abonnemang. Nu kan du få låna min gamla mobil, där kan bara du och jag nå varandra avslutade hon med en varm härlig kram.
Hon handlade litet på hemvägen och kände sig redan hemma i lägenheten. Som tur var stod det ett annat namn på brevlådeskylten än hennes, så här inne kunde hon känna sig trygg. Hennes post kom till en brevbox hon hyrt, och en dag låg där brev ifrån hennes advokat, skiljsmässan var klar, och hon hade tilldelats en summa pengar som satts in på hennes bankkonto. Det hade gått smidigt och hon var glad att det var över, nu var hon äntligen riktigt fri.
Snart är det onsdag tänkte hon och det riktigt pirrade i kroppen. Vad skulle hända och vem skulle hon få träffa på båten.
Nu skulle hon göra saker som hon längtat efter, bitterheten skulle bytas ut emot glädje.
En egen hytt tänkte hon, vilken lyx. Ett bra pris också hon som hade blivit pensionär.
Resdagen med Cinderella kom, och hon satt vid det öppna fönstret och målade tånaglarna med flera lager rött. Tidigare i veckan hade hon inhandlat en kort blå utsvängd kjol som nu nystruken låg utlagd på sängen. Hon hade stått framför den stora spegeln och svängt sig hit och dit och sett där en leende kvinna med glitter i ögonen.
Den gamla vita blusen fick duga fast den satt trångt över bysten. De vackra illröda dansskorna stod lockande uppställda på bänken. Spänningen steg och hon kände sig som en ung flicka.
Hon skulle ha roligt ikväll tänkte hon och smålog.
Det kändes som solen sken fast det duggregnade när hon gick till båten. Vad stor den var, och så många våningar, undrar hur hennes hytt såg ut tänkte hon.
Maritha Saari, fick hon fram när hon anmälde sig i receptionen.
”Jag ser att det är första gången du åker med oss, då får man en bonuskupong till nästa gång, varsågod, sedan tar du till höger där i korridoren så hittar du till din hytt”, berättade värdinnan. Båthytter hade hon aldrig sett och hennes var rymlig och med ett fönster. Vilken upplevelse, tårarna bara rann nerför kinderna av lycka.

Iklädd den nya kjolen, blus och de röda skorna, tog hon sig en sista titt i spegeln. Det blonda lockiga håret stod som en sky runt huvudet, det hade blivit extra lockig av regnet. Snyggt.
Det var redan mycket folk som festklädda trängdes på det stora dansgolvet, många sågs tätt omslingrade. Vilket sug, det var ju tango, den levande orkestern spelade med ett uttryck så hon fick fjärilar i magen. Med ett drinkglas i handen ställde hon sig så nära hon kunde och bara söp in atmosfären, hon var som i sjunde himlen. Allt gammalt var glömt, det var nu det började.
-Får jag lov, hörde hon bakom sig och här stod en lång man med ivriga intressanta ögon, du dansar väl tango?
-Javisst, tack och ut på golvet de flög. Fast det var länge sedan kom hon ihåg stegen. Han förde så bra och de dansade inte så tätt intill, men hon kunde känna doften av hans rakvatten och blev redan som litet berusad.
När han bjöd upp henne märkte hon att han också var finländare.
-Norra Finland är mina trakter inledde hon, och frigjorde ena armen för att rätta till håret.
-Vad vacker du är, utbrast han, är det första gången på båten?
-Ja. Hon tryckte sig litet närmare och njöt av att ha hans armar runt sig.
-Vi kan väl ta nästa dans också och sedan gå och äta en bit i restaurangen, föreslog han leende.
-Jag bjuder dig på ett glas vin, och med det förstod hon att de skulle betala maten var för sig. Ingen av dem hade beställt något bord, så de fick en halvdålig plats.
-Erik Selius, fick han fram och sträckte henne handen för att presentera sig.
-Maritha Saari, hälsade hon och sedan övergick de till att prata finska. När de beställde frågade Erik, rött eller vitt?
-Vitt tack, svarade hon glatt.
När de skålade och hon såg in i hans blåa ögon som hade samma färg som hans skjorta, dröjde hon kvar utan att slå ner blicken.
-Det här är min sjunde resa, berättade Erik, jag bor i Åbo.
Han fortsatte, båten med dansresorna mitt i veckan är en tillflyktsort för många, man flyr ifrån vardagen och träffar nya människor och roar sig utan krav. Det blir olika varje gång.
De talade mest om allmänna saker och så frågade han om hon tänkte komma tillbaka någon mer gång?
-Hon visste inte än, vi får se sa hon.
När halva kvällen gått så försvann Erik och hon blev uppbjuden av andra, de flesta var äldre, så hon kände sig inte så gammal. Innan hon gick tillbaka till sin hytt, tog hon sig en drink i baren och där satt Erik.
-Men hej igen, jag var tvungen att ta en liten paus, mitt blod är inte så bra och jag kan inte anstränga mig som förr tyvärr. Du har verkligen en sådan fräsch känsla av äventyrslust.
Så satt de länge i baren och Erik berättade om sin nya bok som snart skulle komma ut. Den handlade om en människas väg till insikt om varför vi är här i detta livet.
-Så spännande, sa hon och hoppades att få tillfälle att läsa den någon gång.
-Den släpps även på svenska i höst, så håll utkik.
-Så du är en djup andlig person eller hur ska man uppfatta vad du berättat.
-Under mitt liv har jag gått igenom en del, och jag tror på andlig utveckling och att ingenting händer av en slump. De här resorna kommer inte att bli så ofta som jag skulle vilja nu, min läkare har rått mig att ta det lugnt ett tag.
När de skiljdes ville Erik ha hennes telefonnummer.
-Nej för tillfället hade hon ingen mobil, berättade hon.
-Här tag mitt nummer, det vore kul att höra av dig någon gång, jag tycker att vi fått så bra kontakt bad han och strök sig över håret som föll ner i tjocka krusiga lockar över pannan. En vacker man tänkte hon, rak och djupsynt inget tjaft om att kan jag få följa dig till hytten.
Hon gjorde flera båtresor med Cinderella på onsdagarna, men ingen var lika intressant som den första gången. Hennes liv började kännas behagligt och hon hade blivit rätt hemtam i huvudstaden. Sakta byggde hon upp ett nytt sätt att leva och stortrivdes i sin lägenhet. Hon hade satt färg på livet igenom att gå till det stora stadsbiblioteket, det var som en dröm när man kom in där. Här fanns böcker om allt och hon lånade och lånade, ibland blev det väl tungt att bära. Hon hade faktiskt inte läst så mycket på åratal. Det fanns också tips om föreläsningar och hon hade nu hyrt en läsplatta för att följa all information. Mia tog henne med till olika ställen och de gick på konserter, de lagade mat tillsammans och åt hos varandra, det kändes underbart att få rå om henne. En kväll ringde Mia henne och ville att de skulle gå till en andlig bokhandel som hade boksläpp inom den världen. Till hennes stora förvåning och glädje hittade hon Eriks nyutkomna bok där som hon köpte den förstås.
På balkongen samma kväll satt hon och tummade på bokomslaget. Nu skulle hon få veta vem han var Erik Selius. Boken hade en drömsk bild, Den vise och Hemligheten, stod det med blå bokstäver på framsidan. Hon var väldigt förväntansfull och märkte att det var förs när det började skymma ute som hon hade sträckläst boken till slutet och kaffet hade kallnat.
Var är lappen, hon grävde i väskan, nu måste hon ringa Erik. Utlandsnummer, det blir väl dyrt i mobilen tänkte hon.
-Hallå hörde hon i andra ändan.
-Hej Erik, det är Maritha, så glad han blev det hörde hon på rösten. Vilken bok du har skrivit utbrast hon.
-Jaså har du läst den, så vad tycker du, svarade han när hon berättade att hon funnit hans bok.
-Den är fantastiskt intressant, du har så mycket att förmedla om livet, sträckläste den nu på eftermiddagen.
-Härligt att du tycker så, boken blev en storsäljare i den här changern, så det är lovande.
Så efter ett tag undrade han om hon ville komma över på lördag, han skulle möta henne vid båten föreslog han, hon skulle kunna texta om ankomsttiden.
-Ja, lördag blir fint, för hon hade börjat ett deltidsarbete i veckorna hos en optiker i närheten av där hon bor. Väldigt roligt att åter uppta det gamla yrket.
-Vi hörs då, hej, och välkommen, och hon hörde hur upprymd han blev.
Veckan gick och hon blev varm om hjärtat när hon tänkte på Erik. På fredagkvällen följde Mia henne till kvällsbåten.
-På den här resan får du inte dansa tango, de spelar annan musik ikväll skrattade hon. Vi kramade om varandra och hon önskade mig lycka till.
-Har du med dig dina röda dansskor?
Ja visst, de är verkligen mina magiska följeslagare.








Prosa (Kortnovell) av bibbi ahrnstedt
Läst 167 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2022-11-02 11:01



Bookmark and Share


  soligajag_1 VIP
Vilken fantastisk Novell.
Så inlevelsefull av kärlek och sorg. Till slut landade allt som en kokong av bomull .
Denna bok märkte jag!!
2023-12-05

    Music mind VIP
Härlig historia.
2022-11-02
  > Nästa text
< Föregående

bibbi ahrnstedt
bibbi ahrnstedt