Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det var med skräckfylld känsla hon började tänka på vad som skulle kunna hända.


Överlevnadsplanen

Det var med en skräckartad förtjusning hon kom på att utveckla en överlevnadsplan. Överallt talade man om en stor Planet X, som rörde sig runt i vårt solsystem i en eliptisk bana på 3600 år och som kunde göra livet mer osäkert här på jorden. Till detta kom klimatförändringarna, fler jordbävningar, vulkanutbrott och ett varmare Arktis i vår tid. Kvinnan, Sara som var reslig, glad, hade självlockigt hår, var förtidspensionerad ifrån posten efter en fotskada. Nu hade hon fått mer tid för sig själv. Hon hade lyssnat på olika program om hur man kunde planera för att säkra sig och sin familj om något skulle hända. Hennes man Sven, något kortare än hon hade pigga ögon och tjockt mörkt hår. Han var ingenjör och arbetade på Telia. De bodde kvar i sitt hus i Lillängen fast de två döttrarna Sofia och Frida flyttat hemifrån.
Ja, vad behöver man, jo vatten, mat och varma kläder förstås tänkte hon, och började skriva en lista med saker de skulle behöva skaffa.
-Du är inte klok som tror på sånt där skrek hennes man som hade sett vad hon skrivit på lappen i köket. Var får du allt ifrån? Så mycket onödigt.
-Men Sven jag kommer i alla fall att börja bunkra upp utifall att.
-Förändring i klimatet kan det bli, men hot utifrån mot jorden, du är inte klok. Det är väl de där böckerna om Den tolfte Planeten och andra, som har satt griller i huvudet på dig.
-Ja det var så det började, jag blev helt fascinerad.
-Så vad tänker du göra nu då Sara?
-Jag har börjat redan. Du vet vi beställer ju mat på internet och nu sist köpte jag mycket konserver, ravioli, korv, soppor och sånt.
–Var ska vi förvara det?
-Allt kan stå längst in i matkällaren har jag funderat ut.
-Så vad har du mer på gång?
-Jo, nu har jag tänkt på hur vi ska klara det om strömmen bryts. Har köpt ljus, varma underställ och varsin sovsäck.
-Jamän nu får du väl ge dig.
-Försök att sätta dig in i hur det kan bli Sven.
-Nää, hur utflippad kan du bli.
-Om det händer mitt i vintern och vi har minusgrader i huset då.
-Nu vill jag faktiskt inte hör mer.
-Jag kommer i alla fall att köpa vad vi behöver, så vi kan leva en vecka till småskrattade hon och kände en ilning av skräck.
-Du behöver inte berätta vad du gör i fortsättningen. Säg ingenting till någon om det här heller så jag får skämmas.
-Bra då har jag fria händer. Hon fantiserade om hur det skulle kunna bli och fortsatte att köpa mer. Garaget var ju stort nog tänkte hon, där kan man ställa allt vad de behövde. Utan att berätta hade hon redan köp vatten på flaskor. Dem staplade hon upp på golvet i ett hörn. Hon kände sig riktigt nöjd med alla inköp hittills. Följande morgon fyllde hon i vatten i de stora nya plastdunkarna i garaget. Så praktiskt de hade en kran på sidan så man kunde tappa ur vad man behövde. Nu hade de vatten för ett tag.
-Titta på första sidan, fick hon andfådd fram när hon kom tillbaka in i köket med tidningen, där Sven avslutade sin frukost.
-Jaha, elavbrott, det kan väl inte vara så allvarligt.
-Förstår du inte att det här är bara början, det kan bli en kris. Tänk så bra att hon hade varit så förutseende så de skulle slippa onödig oro. Senare på kvällen satt hon framför datorn och letade efter en fotogenkamin som hade tillräcklig kapacitet för att värma upp ett rum. För tänk om det kanske blir nollgradigt i huset. Så bra här fanns en med en liten kokplatta på toppen med plats för en kastrull. Den borde väl räcka och så klickade hon på Köp. Tänk så bra att få levererat direkt hem tänke hon.
-Sitter du uppe så sent på kvällen gäspade Sven som skulle till och lägga sig. Vad gör du?
-Jo jag kunde inte sova så jag surfar litet.
-Du köper väl inte fler överlevnadsprylar bara. Gå och lägg dig.
-Mum. Hon klickade sidan i minus, för att han inte skulle se var hon var inne på. Jag kommer snart. När han stängt dörren valde hon en bra kamin och klickade på Köp. Morgonen därpå var det lugnare.
-Jaha, det var som sjutton, sa Sven som tidigare varit så negativ till hennes inköp av både kläder och burkmat. Du kanske har rätt till viss del.
-Hur gör vi med kontokort och sånt, det kan bli svårare att få ut kontanter?
-Jag kan ta ut en större summa i bankomaten ikväll på väg hem ifrån jobbet om du vill. Så kan vi väl släppa det här sedan. Jag blir orolig av att tänka så mycket på en eventuell katastrof.
-Ja vad fint att du har funderat ut det. Det verkade nu som hon hade lyckats övertyga honom och fått honom på sin sida.
-Vi börjar med tio tusen i sedlar tycker jag, det blir bra som säkerhet. Jag lägger det i vårt kassaskåp här hemma. Vi kan fylla på vartefter.
-Så skönt att du förstår det här nu, suckade hon. Män vill alltid ha bevis innan de kan tro på någonting. Nu plingade det till på mobilen. Det fanns en ny vara att hämta ut på posten som skickats med DHL Paketet innehöll en rätt stor mängd torrmat med kyckling och nudlar, som hon beställt ifrån en överlevnadssajt. Vad snabba de var med leveransen. -
Vad var det där för en signal? Sven var nyfiken nu.
-Det är ett paket med torrmat om vi blir strandsatta, det ligger och väntar på posten. Härligt, nu hade de snart allt de behövde tänkte hon. Då fattas bara det stora uppladdningsbara batteriet hon såg på elaffären sist. Bra att ha i reserv för mobilen. Man kan ladda upp det stora batteriet och ha det liggande i reserv. Man laddar det varje halvår. Fantastiskt att ha om det skulle bli elavbrott.
-Nu har vi väl allt vi behöver i en nödsituation, du hittar väl inte på något mera, det här blir dyrt känns det som.
-Nej då Hon som var den omhändertagande i familjen tänkte ut allt i detalj. Jo, det fanns mer att köpa in, fast hon berättade inget. Det här var samtidigt litet spännande men kusligt, om det skulle bli verklighet med en klimatförändring. Det fanns två saker som kunde hända. PlanetenXs ankomst och ett polskifte också, som båda kunde orsaka vulkanutbrott och stora översvämningar. Hon åkte ner till posten och hämtade ut batteriet som hon köpt. Väl hemma igen och när hon hällt upp en kopp kaffe, kom Sven in i köket.
-Vad är det där som ligger på bänken? Vilken klump, titta här är ju ett usb-urtag på sidan.
-Ja, det är det starka batteriet jag pratade om, att ha utifall man inte kan få någon el ur kontakten i väggen. Nu ska jag ladda det så det är klart, du vet ju jag glömmer bort ibland, om jag inte gör saker med detsamma. De var bortskämda med att ha två toaletter och hon såg framför sig hur det skulle kunna bli om vattnet stängdes av. Det är bäst att kolla om det finns någon bra att köpa på nätet tänkte hon. Så en kväll vid datorn hittade hon vad hon sökte och klickade på Köp. Det var en utvikbar toalett i papp. Där fanns plastpåsar till och den var stark nog för att ta 80 kilos belastning. Ja, vi får väl se hur det går för Sven att sitta på den, tänkte hon och såg framför sig allt jobb och dividerande med att packa upp varan. Morgonen därpå var det kallt i huset det hade antagligen varit strömavbrott igen. Lampan vid sängen fungerade inte. Hon gick ut i köket där det också var iskallt och satte på radion, som hon alltid brukade göra. Nej, inte ett ljud. När hon satte på kaffekokaren fungerade inte den heller. Ja nu är det klippt, tänkte hon och hällde upp litet ljummet kaffe ifrån igår ur termosen. Hon hade en föraning nu och klev i stövlarna för att hämta tidningen. Väl inne igen läste hon de stora rubrikerna. Strömavbrott över vissa delar av landet. Det här fixar jag, tänkte hon men kände ilningar i kroppen. Hur var det nu, jo, hon hade gjort upp en plan som hon tryckt ut på skrivaren. Hennes oro blev mindre när hon fann pappret. Nu kom Sven upp, och skrek ifrån badrummet.
-Det är ju kallt som sjutton, vad har du gjort?
-Läs själv i tidningen, det är inte så farligt.
-Storm i sydsverige i natt, läste han. Hur länge ska det här pågå, usch.
-Vi får ta på oss litet mer idag än vanligt. Vilken tur att det är lördag så du inte måste iväg till jobbet. Där är det säkert urkallt. Hur har det blivit med frysen tro? Skönt det verkar ok.
-Tur, men sånt här hatar jag att inte ha någon som helst kontroll över sin situation. Innan vi lagar frukost går jag ner och prövar att sätta på oljeeldningen. Den ska väl gå igång när jag slår på elen där. Det ska nog snart bli varmt. Telefonen ringde och Sofia, en av döttrarna undrade hur de hade det.
-Rart av dig att ringa. Jo hittills går det bra.
-Mamma tänk så förutseende du har varit med dina inköp. Vi beundrar dig verkligen. Som du kanske kommer ihåg att jag berättat tidigare, så kommer vi syskon inte hem till er i jul. Vi har tillsammans med Tinas familj bokat ett hus på Mallis.
-Nej det har jag glömt, så roligt.
-Vem är det som ringer hojtade Sven? -Sofia. -Berätta hur iskallt vi har det och att vi behöver litet support.
-Har ni kvar det där extra gasolelementet, kan vi få låna det av er Sofia?
-Jadå, det får ni visst. Jag kommer över i eftermiddag. Då kan jag berätta mer om vår resa.-
Fint vi ses snart, hej då.
-Vad sa hon?
-Hon kommer hit med ett element i eftermiddag och de kommer inte och firar julen med oss i år. Barnen har hyrt på Mallis.
-Ska vi bli själva för första julen på alla år, så tråkigt. Vi kan väl också åka bort då, det skulle vi behöva.
-Ja, vad säger du om Bornholm? Där har vi ju varit flera gånger förut. Kommer du ihåg när vi åt nyrökt böckling på stranden där? Ska vi ringa Hansens och fråga om vi kan få boka in oss på jul på deras pensionat? Kanske. Nu kommer Sofia med gaskaminen.
-Hej, är allt bra med er. Jag ställde den i garaget.
-Mamma försöker att skrämmas med att köpa flera överlevnadsgrejer.
-Ja men det tycker jag är klokt. Ni som bor i villa är mer utsatta. Har mamma berättat om vår resa till jul?
-Visst, och jag är glad för er skull. Ni blir ju själva förstås, blir det jobbigt?
-Nej då, vi planerar att kanske resa till Bornholm om det finns plats.
-Här kommer jag med kaffet, du stannar väl en stund Sofia? Tack för att du lånar ut elementet till oss.
-Mamma vad mycket prylar du har skaffat. Jag såg saker staplade i garaget.
-Ja, vi har så vi reder oss ett tag nu. Vi slipper panik om det börjar hända något. Jag hörde på tv i morse att man gör försök med att lagra el via solceller. Så det rör på sig.
-Hon är ju omöjlig, jag får inte en lugn stund. Men batterier har hon skaffat till lilla radion, det är bra.
-Vi hade också strömavbrott i Gustavsberg, sade Sofia. Tur att det inte varade så länge. Hur klarade ni det med frysen? Tinade något mamma?
-Nej då som tur var.
-Vem ska se till huset om ni blir borta? Ingen av oss kan ju.
-Vi kan be Fredrik här bredvid, han gör det säkert. Ibland tar vi in deras post när de är på landet. Sofia blev kvar en lång stund, och de fick höra om barnens resplaner. Det var underbart att få rå om henne litet tyckte de. Nästa dag ringde de till Bornholm.
-Så fint sa Sven, finns det plats för oss i två veckor? Småleende lade han på luren. -Ja, nu är det bokat. Vilken skön avkoppling det skulle bli, de kunde tänka på annat och bara lata sig. Hansens var ju så trevliga också. Kommer du ihåg att vi brukade spela kort där på kvällarna, och så roligt vi hade det sade Sven? Allt blev ordnat under december. Resan blev lyckad och deras veckor bara flög iväg. Härligt att vara litet isolerad som man blev på en ö. Det var varmt fortfarande och de tog långa promenader längs stranden, satt länge ute på kvällarna i glatt sällskap. Pensionatet hade flera gäster. De blev särskilt bekanta med en holländare som forskade på solceller. Mannen hade en stor yvig mustach och såg dåligt. De kom genast i samtal för han var expert på solceller och Sara hade ju funderat mycket på hur det kunde gå till.
-Solcellerna kan hjälpa till att alstra energi. Nu har man kommit långt med forskning om hur man ska hantera den för framtida behov, berättade han. Mycket spännande. De hade många givande samtal. Tiden gick alldeles för fort. Många dagar var det sol och de tog långa sköna promenader längs stranden. Kvällarna var ljumma och det blev sena middagarna i nyvunna vänners sällskap. Dagen innan de skulle resa hem kom Hansen in i matsalen med sin lilla radio på högsta volym. Vår framtid är hotad hördes rösten säga. Nasa anonnserar att en komet närmar sig Jorden. Det blev stor diskussion efter att radion stängts av. Flera var medvetna om att detta kunde hända. Det kunde dröja till 2018 innan planetens kometsvans börjar komma tillräckligt nära oss, förklarade holländaren. -Det är bra att vi ligger i startgroparna med att kunna producera el med hjälp av solceller. Dagen därpå tog de farväl av Hansens och åkte hem med blandade känslor. Deras härliga semester var över. Väl hemma kom Fredrik emot dem och berättade att det varit flera strömavbrott medan de varit borta.
-Tror inte att det är så farligt, jag tittade in igår i huset och allt var bara bra då.
-Tack så fint att du varit husvakt, ropade Sven som började lasta ur väskorna. Då de steg in i hallen kände de en konstig lukt. När de kom in i köket öppnade Sven frysen.
-Nej, skrek han titta. -
Ja, allt är tinat, sa Sara, tur att de inte hade så mycket i den. Med kylskåpet är det likadant, det stinker. Det här ordnar jag, vi kastar allt i dubbla plastpåsar sa Sara. -Hjälp mig först med ficklampan, så jag kan se vilka proppar som gått och behöver bytas.
-Ok.
-Sedan kan väl du åka och handla litet. Köp kyckling, margarin, riven ost och purjolök också så kan jag göra en paj om barnen kommer. När Sven åkte tog Sara fram ångrengöraren som hon älskade. Efter att ha kastat all mat rengjorde hon både kyl och frys. Ångan tog bort alla bakterier, så var det bara att torka ur sedan. Inget var jobbigt tyckte hon för de hade ju alla bra hjälpmedel.
-Ja, så här kan det bli sa Sven, när han kom in med två plastkassar fulla av varor. Har du kaffe, jag köpte de där goda bullarna du tycker så mycket om.
-Vad gott, jag sätter på med detsamma så kan vi sitta på balkongen sedan.
-Vad fint du har gjort här, så snabb du var, nu är det som vanligt igen, skönt. När de kom in igen satte Sara på datorn och gick ut på kommunens hemsida, det kanske står något där om elavbrottet, tänkte hon. De måste ju få veta. -Det här var ju ingen bra början när de nyss kommit hem.
-Blixtnedslag orsakade avbrottet, ropade hon. Skönt att det bara var det. Veckan efter kom barnen hem till middag. Det var underbart att träffa dem igen. Man fick höra allt om deras lyckade Mallorcavistelse och vi berättade om vår resa. I februari mitt i smällkalla vintern blev det oljekris. Som tur var hade de elpatroner på pannan. Men elen hade inte kapacitet att värma upp hela huset bra. Det var bara sjutton grader inne.
-Så här är det att bo i villa, sa Sven. De kanske skulle börja tänka på annat boende. Nu fick de nytta av sina inköp, så fram med ullunderställen och täckbyxorna. Där fanns även två sovsäckar med blixtlås, så man kunde förvandla dem till täcken.
-Här ska du se vad vi har. Sara räckte fram underställen och byxorna.
-Oh, tänk så bra att du köpte det här, tack, vad varma och sköna de känns. De eldade brasa i kakelugnen och fick användning av gasolelementet.
-Du, nu tycker jag att vi gör slag i saken och anmäla oss för den där lägenheten. Du berättade ju att man har förtur där som vipkund, jag såg att du hade betalat en årsavgift utan någon bindning till köp.
-Ja, det var byggstart där förra hösten och ligger nära Danvikstull. All deras oro skulle vara som bortblåst. Tänk så centralt. De nya lägenheterna alldeles innanför tullarna hade bergvärme. Man kunde få bo högt upp med utsikt över Hammarbykanalen. Sven var upprymd vid tanken och föreslog att de skulle åka dit dagen därpå och titta. Vad tycker du?
-Ja det vill jag också, vad roligt. Allt krångel med elavbrott hade gjort att de faktiskt bestämt sig för att flytta. När de kom till lägenhetshusen fanns där redan ett som var färdigbyggt. De gick in på kontoret och berättade att de var vipkunder och att de var intresserade av en visning.
-Ja, det går bra sa damen, jag ska följa med er. Så tog hon sin nyckelknippa och följde dem till hissen som tog dem högst upp. Det här är en fyrarumslägenhet, utbrast hon och låste upp dörren.
-Titta vilken utsikt ropade Sven som gick runt, det är ju fantastiskt, man kan se ut över Hammarbykanalen.
-Det här är verkligen något för oss, Sara var också överförtjust.
- I dagsläget finns det bara den här lägenheten kvar till salu nu, förklarade damen.
-De ville gärna köpa lägenheten ropade de i munnen på varandra.




Prosa (Novell) av bibbi ahrnstedt
Läst 127 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-10-05 22:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

bibbi ahrnstedt
bibbi ahrnstedt