Vi älskar att leva i alla åldrar,

skillnaden på åldern styr sättet att leva på,

jag skulle vilja säga att livet blir mycket tråkigt

när man slutar leka med varandra, och bara fyller ut

leken med ansvar och allvar,

det blir som en regnbåge utan färger,

Gud så trist!!!

Visst man ska ta sitt ansvar men det betyder inte

att man måste förlora barnet i sig,

så lek så mycket du kan in på ålderns höst,

det går från dockor och bilar i sandlådan till

korsord och stickning  på ålderdomshemmet.

Mitt liv har varit bra, förutom mitt konstiga val

av hur jag skulle leva det, och mitt konstiga sätt

att dra till mig trubbel, redan som barn var jag rädd

för allt i mitt liv, mörkret, tandläkaren, sprutor,

att dansa och våld.

det är så konstigt när jag tänker tillbaka

som när jag blir uppbjuden av en tjej till dans,

då tackar jag nej för jag skäms att göra bort mig inför andra,

men har det kommit två typer som velat slåss,

då har jag gjort det, och skämt ut mig inför hela byn.

Inget är som förut då jag var fri och lycklig.

Jag vaknade med glädje i kroppen, skillnaden är stor nu

när jag sitter inlåst på obestämd tid, inget att se fram emot,

eftersom jag inte vet när jag kommer ut igen,

jag blir hjälplöst äldre och min dotter växer upp utan mig,

det gör ont att missa den bästa tiden i hennes liv,

och snart kanske hon har sin egen familj,

Det var bättre förr när jag var fri med ren glädje i kroppen,

innan allt rasade och blev förstört.