det finns nästan inget kvar i mej det är hjärtat som håller 

mej levande för jag hör och känner varje slag inom men ; 

när den pumpar mitt varma blod runt om i min kalla kropp

som är blek och full av gammla ärr som har en historia 

vartenda än för att påminna mej vad jag har varit ; så

att jag inte ska ta samma vägar igen även om jag har 

gjort det igen men varge gång blir ärren djuppare ; som

mitt hjärta varje förlorad kärlek blir allt svårare att komma 

över och varje känsla sluter sej allt hårdare ; för varje 

förlorad kärlek och dom blir allt svårare att öppna när 

när jag känner mej reddo att älska igen ; men det är 

min fruktan och räddsla so låser dom allt hårdare och 

det blir allt svårare att släppa inn ljus och värme i mitt 

mörka kalla sinne ; samtidigt som min törst och hunger 

blir allt starkaRe efter kärleken som finns där ute någon

stanns och väntar på mej men min räddsla växer och sluter 

mej allt hårdare