Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
fragment i från det förflutna


förlorad

det blåser isbitar inom mej jag fryser ända in i benärgen det är 

så ensamnt och kallt ; jag har ingen att värma mej med eller 

 

prata allt är så tomnt och stilla alla klockor i min värld har 

stannat ; inget rör sej det finns inga där allt är så tomnt det 

 

enda jag hör är mitt hjärtats slag som ekar bort i mörkret ; 

jag känner mej så ledsen i min ensamhet jag bara vandrar

 

runt och söker någon eller  något att fylla tommheten med 

stora tårar rullar ner från min kind jag känner för alla broar 

 

som jag har bränt och jag målade in mej skälv i ett hörn 

så allt är mitt eget fel för jag var så upptagen med annat 

 

så jag såg inte vad jag gick förlorat inann  allt var borta 

och förlorat ; allt är borta det finns inget kvar ut av allt 

 

jag byggde upp och hadde det finns inga vägar kvar att 

välga allt är borta det är så jag känner mej nu så tomnt

 

och ensam 




Fri vers av den nakna poeten
Läst 95 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-03-19 10:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

den nakna poeten
den nakna poeten