Jag tror på dig och älskar dig, du är så vacker

du äger mina känslor, allt jag vill ha är bara du,

jag kan börja skratta rakt ut för jag är så lycklig

med dig, du har mitt fulla förtroende och all min förståelse

för allt du säger verkar så självklart,

alla dina problem har blivit minaj, jag står där och förstärker

din rätt att vara oskyldig till dom,

jag gör dig fri ifrån allt och gör dig oskyldig till allt,

och där du är skyldig så finner jag förståelse och hävdar

förmildrande omständigheter...

för du har all min kärlek.

men å andra sidan så är otrohet något jag är oförstående till

ja det är rentav elakt, varför gör någon så?

Många väljer att leva med den outtalad och dold, att leva med lögner

Varför? det sårar djupt och tar fram skammen,

en dålig och okänslig sida i personen

eller kan det vara ett gammalt djuriskt beteende som ligger

djupt inom oss i vår natur.

Många gör så, de ser sin partner djupt i ögonen säger att de älskar dem

omänskligt tycker jag!

Jag har aldrig varit otrogen, förtjänar jag diplom för det

eller har jag missat något roligt?

När jag mötte dig och du bjöd in mig i din värld så var det som att

födas på nytt, en otrolig kontrast från den gråa kylan till värmen

i en färgsprakande värld, likt ett fält av färgsprakande blommor,

där du helade min själ,

du är värd varje sekund av väntan i hela mitt liv.

nu har jag äntligen hittat hem till mig själv igen, mina aggretioner är

ersatta med glädje och skratt, för nu ser jag ljuset i framtiden

och inte det förflutnas mörker framför mig, nu är jag på väg hem.

Du tände åter glöden i min kropp som varit frusen i sin ensamhet och

inte varit berörd på länge, när jag smeker din silkeslena kind ömt

så går det som stötar i min kropp, när jag försiktigt kysser

dina varma läppar så är de mjuka som en persika,

när jag drar mina fingrar genom ditt vackra hår så doftar

det som en äng full av blommor,

mina känslor hoppar och far som vattnet i bäcken på våren.