Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Novell del 4 Ljuset


Novell del 4 Ljuset

Ljuset
De gråa molnen tycktes lätta. Nu såg jag tydligt en båt närma sig stranden.
Vid ena sidan fanns en balk som fälldes ner när båten angjorde den bräckliga bryggan.
-Vi är framme nu, ropade den Vitklädde mannen med hög röst.
-Här börjar evigheten och ni kan vila ut här en stund efter er långa resa.
Jag , den Vise, den Gamle, han med det Vilda håret och den vackra Varelsen, hade varit först att anlända till platsen.
Nu såg vi grupper gå iland, ivrigt samtalande. Vi skulle få bevittna ett skådespel utan like.
Tidigare, ej synlig öppnades nu plötsligt en enorm ridå i många färger.
Vackra gestalter kom här gående med föremål i händerna.
Flera hade musikinstrument.
De som kommit med båten slog sig ner i en ring för att beskåda allt.
Uppmärksamheten var total, och man kunde känna de höga frekvenserna.
Musiken satte igång och de anlända fick nu var och en gå fram till ridån. Ett omfamnande strålande ljus fick dem alla att känna sig som ett med Alltet. Det här var Evighetens port. Några ville stanna och gick in igenom ridån. De andra fick var och en en gåva för sitt arbete på jorden.
Allas gåvor var olika.
Någons var till exempel att få arbeta med energin som de önskat.
All energi är oförstörbar och omvandlas efter önskan.
Tanken är energi och är mycket kraftfull och skapande.
När alla hade fått sina gåvor och ridån försvann stod den Vitklädde mannen kvar. Han såg sig vilset omkring. Han hade slutfört sitt uppdrag och kände en längtan att få fortsätta sin vandring. När skulle han få en gåva som de andra fått?
Just när han tänkte återvända, kom han med det Vilda håret emot honom.
Överlycklig och tacksam, berättade han att han fått en nyckel av en främling.
Han lossade knuten på bandet han hade runt halsen och räckte fram nyckeln.
-Tag den sa han, om jag får båten din. Du har fullgjort ditt sista uppdrag nu.
-Mycket gärna, tack, vi byter och jag väntar här tills du återkommer, sa den Vitklädde mannen.
Musiken hördes svagt, skådespelet var över, den vackra ridån försvann nu helt.
Vid foten av ett stort träd satt nu den Vise.
-När anländer nästa båt, frågade han med det Vilda Håret?
-I gryningen, berättade den Vise, och då ska du ge korset till skepparen som kastar ankaret vid bryggan. Han har slutfört sitt uppdrag när ni möts. Han vill bli upplyst.
Evighetsbåtar finns på många platser.
-Det finns en mening med era liv på jorden och när ni under er färd utsätts för prövningar, se det då som en utveckling.
-Nu vet ni alla livets stora Hemlighet.
© Bibbi Ahrnstedt


















Prosa av bibbi ahrnstedt
Läst 150 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-03-24 22:04



Bookmark and Share


  Pia Laurell (fd Kal Wallin)
En fin berättelse och med ett viktigt budskap.
Jag hoppas att Du publicerar fler.
2020-03-25
  > Nästa text
< Föregående

bibbi ahrnstedt
bibbi ahrnstedt