Inget är som förlusten av en relation

så många tårar och minnen som man förgäves

försöker förtränga men det verkar omöjligt att ta bort

något som man byggt upp av kärlek i många år,

man får försöka rida ut stormen, saknaden och ångern

som ständigt kommer på besök och plågar mig

när jag lägger huvudet på kudden eller inte har något att göra

eller att fokusera på, då kommer tankarna sakta krypande

och all glädje i minnet blir plötsligt bortträngt,

det gör så förbannat ont!

Ibland kan jag sitta och titta på TV eller lyssna på musik på radion,

och tårarna börjar rinna för en liten stund, innan allt stängs av igen

i mina tårkanaler och känslor, det är ju gamla minnen av oss tillsammans,

allt det vackra som vi upplevde tillsammans du och jag,

saker som jag inte bearbetat ännu trots att det var så länge sedan,

men det gör fortfarande för ont att ta tag u dem minnena,

men det är samtidigt väldigt jobbigt att försöka fly från dem

och förtränga dem här i min ensamhet.