Dagen lider mot sitt slut och mörkret börjar falla,

det vackra ljuset har gjort sitt för dagen,

det har varit en jättevacker dag, sol och glada människor

har passerat mina ögon och satt sig i mitt minne

där jag ska bevara dem till vintern, och tänka på dem

som utmärkte sig på ett bra sätt,

de som betedde sig illa förtränger jag och glömmer

dem vill jag inte minnas alls, de tar bara onödig plats.

Min väg i livet har alltid varit rikt på glädje som kommer inifrån,

en mycket stark känsla, det spelar ingen roll

hur svåra förhållandena varit runt om mig, det har alltid funnits

skratt inom mig, men det känns som om det håller på att ta slut nu

inget varar för evigt, allt som börjar leva måste dö, det är den grymma

sanningen, men det som dör kommer att återfödas som höstens

sista blomma som åter får liv till våren,

kanske hörs mitt skratt igen då.