Inget kvar
aska rök och damm
Sakta sjunker solen
I dasspapperlösa land

Trötta ögon stirrar blint
Hyllor ekar tomma
Pensionärers magar kurrar
Medan våren börjar blomma

Fångad i en tid av ensamhet
Drömmar går i kras
Sakta nalkas natten
I vår dystopiska oas

Stjärnorna döljs av molnen
Natten blir obehagligt lång
Vårdpersonalen sliter
Medan andra sluter sin kokong

Men natten är inte evig
En ny dag kommer gry
Även om livet känns nattsvart
Och hjärtat önskar fly

Solidaritet är det enda rätta
Bort från allt det skeva
Endast om vi står enade
Kan vi tillsammans överleva