Totala motsatser, vi blev varandras svaghet.

Som två magneter,
båda med egen skörhet.

Rädslan för att släppa in någon nära, ett riktigt tankefel.
Samtidigt lika rädd för ensamhet.

Det susar i kroppen,
känslor exploderar genom blodomloppet
och leder till sömnlöshet.

Saknad som framkallar blåmärken och
Känslor, som en käftsmäll av hårdhet.

Fallet gör ondare ju högre vi byggt, men försöker se saker i klarhet.

I slutändan är det värt all ovisshet.