Jag ser mig själv resa där i drömmen

högt över havet och in mot land

där ser jag märkliga scener ur mitt liv

med öppna sår från tidens tand

För när jag svävar i min drömvärld

där jag förvirrat söker efter svar

i ett sorts håglöst fabulerande

och med ett tragiskt och påhittat försvar

Jag vill verkligen känna att jag lever

ja jag vill ju veta var jag står

men mina tvivel de växer starka

om att nån gång kunna läka alla sår

Men när alla orden nu är skrivna

och alla meningar börjar ta slut

för mina tankar styrs av tvivlets makt

likt ett sorts inverterat substitut

Så om nu hoppet så sakta växer

om att min utopi den kan bli sann

så att ljuset kommer att ge mig frid

och att all min hopplöshet försvann

Där i mina drömmar ser jag svaret

på de existentiella frågor som jag har

trots att slutsumman var konstant

när alla de gamla lasterna fanns kvar

Men på nåt sätt känner jag ändå hoppet

att mina nya tankar ska ta mig hem

långt där borta i mörkret ser jag ljuset

som jag nu försöker forma till poem

Copyright © AndLou