Klädd i fågelmask
skriver hon visor för de ofödda
lösgör deras röster ur kajflockens brus
och tonerna rör vid dig
går som en dröm genom kroppen

i det tilltagande regnet
är vi fåglar formade av röd lera
är vi deras häpna ögon, skotthål
varsamma suturer av kopparrött glas
längs molnens gräddmjuka kanter