Där språket är en slöja av löv
över skimrande gravar
och stenarna skramlar i forsens vilda
läser natten det här brevet
ur timmen innan det skrevs
reciterar dikter ur sönderrivna böcker

där trastarna samlas för att äta
sorgen, för att dricka
ur den nyss upprunna tjärnen
ska vi mötas, oförställda
låta de ännu tomma bladen
bli till skepp i en nynnande å

och fjärilarnas gula skuggor
mellan solskymda träd
en fågels ihåliga ben
splittrade till droppar
vi vilar tysta i skålar av blad
flyter bort längs den sidengrå strömmen