Jag vill att du ska känna den smärtan jag fått gå igenom.
Du grävde dig igenom mitt psyke som om du på något sätt skulle känna mig?
Jag satt fast i det du lärde mig, jag trodde på dig blint.
Du fick det ologiska att bli logiskt med din blick, som jag var lärd att följa.
Jag trodde du brydde dig, och det trodde du också.
Spelet är över, men du fortsätter spela med dig själv som om du vore konsolen, du kommer aldrig inse att du faktiskt bara var en spelare du också.
Du är död för mig men samtidigt det mest levande, det kommer du alltid att vara.
Men ingen kommer någonsin att hjälpa dig igen, du har bränt alla dina broar för längesen, precis som du brände ner min tillit sakta men säkert. Det är svårt att som ingenjör utan utbildning jobba på nerbränd mark.
Att vara min egen brandman har bränt mig på insidan, jag vet ju inte hur man släcker en eld egentligen? Nu kan jag hantera värmen som ingenting.