Plötsligt är du en ny läxa för mig.
En läxa jag äntligen har chansen att lära mig.
Det gör ont, jag är sårad, du är sårad.
Jag kommer finna min väg tillbaka till min egen verklighet.
Som en fågel som naturligt vet vart jag ska flyga.
Jag följer mina instinkter och flyger högt, för att sen flyga hem igen.
Vingar tyngre än någonsin.
Gå över linjen liggandes på alla ”aldrig”.
Jag kommer vara den som tittar tillbaka på turbulensen
och tänka att jag var den i mest riskfylld riskzon som klarade mig.
Klart det hade kunnat gå mindre smärtfyllt igenom allt.
Detta kommer lämna ett stort mörkt ärr men jag kan placera det vart jag vill.
Jag kommer le varje gång jag ser det, även om jag är sårad.
Jag fick äntligen känna något jag aldrig känt förut.