Jag tänker tillbaks på min ungdoms kärlek

utslagen som en ros, så vacker men full av vassa  taggar,

taggarna som jag lätt glömmer när jag betraktar rosens skönhet,

de får mig att börja blöda när jag oförsiktigt lägger min hand på

rosens stjälk,

det är som kärleken själv när man har för bråttom,

man blir sårad och det blöder djupt inne i en,

man faller ihop i gråt med djupa sår,

och de får man bära med sig resten av livet

och de kommer troligen att försvåra eller förstöra nästa förhållande,

för man är rädd att det ska hända igen och man blir starkt

påmind om smärtan som plågar en intensivt,

känslor i uppror.