Jag hör grannen ovanför som älskar ihärdigt,
sängens knirk och gnirk går inte att ignorera.
Detta inträffar varje morgon och nästan alltid
när jag intar mitt älskade morgonkaffe.
jag är van vid det, och skulle nog sakna det
om de slutade älska med varandra.

Jag märker till min förvåning att jag sitter och
håller takten med foten under bordet
medans jag skriver på min dator,
en två tre fyr, en två tre fyr, en två tre fyr...
och där tystnade knirket, nej där kom ett par till...
Tänk att man kan bli så van med ett ljud.