Vi är tingen
oskyddbara
jag tänker på att försvinna
att gå in i detta ljumma, oskadda
att våra armar läker ihop, att kroppen
den skållade sanden
kemikalieljuset
att laga / sönder
varsamt sönder
– det blöder ur munnen
smakar på läpparna
(de flimrande väggarna
solstolarnas blårandiga tyg)
och vi är tingen
allt vi vidrör / rämnar
orörbara

här i diset under ormbunkarna
de glödande öppningarna i buskagen
där morgonen försöker bryta sig in
bedövad och kall

är vi tingen
de vitklädda björkarna
pyrande bränder / hallonskog
men jag ska inte föda dem
som ännu inte är mina
språken
som jag inte kan
ta hand
om

drömmarna
som jag
/ inte /
lager på lager
av glömda föremål