Hon försökte hitta en Stig
Men gick på tom gång
Istället till att dansa

Där satt hesa Fredrik
Med tjocka Berta

Och Petter-Nicklas
Spela ut på fiolen

Så kjolen sprack
I sömmen sin

Det vart ju synd
och skam

Då titta en bit av hm,hm
Fram

Men roligt di hade di
Så övriga släkten får

Berätta om ett,någen annen
gång, bräkande moralistiskt
Bak etter

För de va ju inte ofta
Hon behövde betäcka
sig med en sleten kofta

Däruppe på lofta

När lusta föll på
Vid Midsommartid
1892