ibland vill jag att någon ska slå mig
fantiserar om att känna knytnävarna mot mina kindben, sparkar mot revbenen, höra kroppen ge efter och hjärtat slå
- vill spotta ut ett par blodiga tänder
för att få fog för min rotlöshet

har alltid fantiserat om att dö
sen blåslagna barnsben
våldsamt eller i sjukdom, men alltid ensam
(man dör oundvikligen ensam)
brukade lägga mig i vägen om nätterna
och hoppas på det värsta
för feg för att göra något åt känslan
men jag har alltid haft tur

nu stannar jag främlingar i gatan
säger snälla, följ med mig hem
smek eller slå eller sarga min kropp men
låt mig finnas intill dig
om du tränger djupt nog kan det kanske kännas som närhet
kan jag kanske tränga undan mig


kroppen min kan inte urskilja
straff från belöning men du
du känns som ett pris

(jag betalar)