En dag när jag tittade ut igenom fönstret såg jag ett litet djur springa förbi. Jag hann inte se ordentligt men det hade en lång svans. En annan dag var det två som lekte, de hade långsmala nosar och nu såg jag tydligt att det var små rävungar. De var så söta. Det fanns ett gammalt grävlingsgryt nere i backen och jag såg flera ungar springa in där. Jag tänkte inte så mycket mer på det.
Men så en dag när jag var på balkongen såg jag något pälsaktigt i en rund formation. När jag rörde mig så fick jag se fem små rävansikten nyfiket titta upp. De små rävungarna låg som i en ring tätt tillsammans. Jag skyndade mig in efter läsplattan och lyckades få den här bra bilden av dem innan de kvickt sprang in i hålan intill dem. De hade övertagit grävlingsgrytet. Rävhonan syntes inte till. Ungarna utvidgade sitt revir och efter en månad sprang de över på grannens tomt. Vi grannar blev litet oroliga för hur det skulle bli framöver när rävungarna blev större. Här fanns både hund och katt på gatan. Jag ringde kommunens viltvårdare och berättade det hela. Han upplyste mig om att det inte går att göra något på någons privata mark. De brukar flytta fram emot hösten skrattade han när vi båda insåg vilket problem det kunde bli framöver.
Efter ett tag såg jag inga rävungar längre. Rävhonan hade säkert flyttat dem till skogen intill. Det var roligt medan det varade och jag var glad att jag hade fått sällskap och fått följa min lilla bonusfamilj på nära håll.


© Bibbi Ahrnstedt