Jag vandrar i mitt minne för att söka glädje

i min ensamhet,

men det är gammalt och utnött

för jag har suttit i så många år

med allt i grått,

för färgerna har bleknat ut av sin ålder,

men jag kan ännu höra ljudet av 

alla skratt och glädje rop,

och när vinden sjunger i träden efter vägen.

Men jag kan också höra ljudet ut av allt

som jag har förträngt,

för jag orkar inte hålla emot snart,

jag har flytt länge i från mej själv

och mina minnen, problem och 

hemska minnen, fylld av gråt

av ångestens smärta och makt.

Det har börjat att göra så ont i mej mentalt 

 tankarna skaver mej inombords till tårar

som faller ut genom mina ögon,

den sista vägen ut för att överleva.