Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hon är lite vilsen och önskar någon kunde leda henne rätt.


Vem kan klandra henne?

Vem kan ge henne svaren hon söker,
när hon själv inte vet vad det är hon frågar.

 

Vem kan banna henne för att hon tvivlar,
tvivlar på att vägen hon valt verkligen leder henne rätt.

 

Vem kan klandra henne för att hon försöker,
försöker finna den hon tror sig älskar.

 

Ja säg mig det, vem är svaren på hennes frågor, vem är vägen hon söker och vem är anledningen till att hon försöker?


Fri vers av Cecilia Andersson
Läst 632 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-07-11 12:19



Bookmark and Share

  Peter Stjerngrim VIP
... och kanske är det inte någon tröst att få veta att ju längre tiden går, veckor, månader, år ... ju mer man inser hur lite det är man egentligen har förstått av alla svaren man funnit på vägen mellan idag och igår ...
Tror det är allra mest väsentligt att verkligen leva här och nu, ta till sig, värdesätta de möjligheter och tillfälligheter vi på vägen får - och försöka undvika att söka svar på frågor redan i nuet när svaren vi egentligen söker inte går att förstå innan de fått den mening och innebörd som blott tiden och hur vi använt denna tid kan ge ... Ibland är vi så fokuserade på att nå vad vi önskar av framtiden att vi i vår iver att nå dit sätter allt annat vi finner på vägen mot vårt mål på undantag ... intill vi en dag upptäcker att vi just därför inte längre kan nå det framtida mål vi satte upp igår ...
*oki ... har väl lyckats krångla till det ordentligt den här gången, men tanken är tänkvärd även om det där med att uttyda den ur mitt lilla flöde vid en första anblick kan tyckas vara lite väl svårt ...*
2006-07-12

  Uffe Agnetun
Gud skulle nog en del säga. De eviga frågorna ... tänk så många dikter de har givit upphov till.
2006-07-11
  > Nästa text
< Föregående

Cecilia Andersson