Det finns ögonblick då allting klarnar
då molnen skingras och solen ler mot mig.

 

Då jag bländas av insikt och nästan slås omkull
av de hårda hjärtslagen som bankar för dig.

 

Men lika flyktigt som ett andetag, ett ögonblick,
blir allt dunkelt igen och jag återgår till mitt famlande i tungt mörker.

 

Jag önskar ridån kunde gå ner för allltid,
framtiden blotta sitt sköte och visa mig vägen dit.