När han nu sitter där i parken 
bland endast sopor och lump 
där på bänken under eken 
som är hans egen oros reträtt 
Det blev ett sorts frivilligt hem 
där i hans eget ingenmansland 
så oerhört långt från idyllen 
och där inget i livet känns lätt 

Han har sin säng under stjärnor 
med endast en tidning som täcke 
ja han är en ensling av folket 
där i parken blir löven hans tak 
Så när sen natten sig sänker 
med all sin ångest och mörker 
det är då som drogen får värma 
detta numera mänskliga vrak 

Han svävar långt där i drömmen 
där blir han en bland oss andra 
en man som folket ser upp till 
där han i sin stolthet sig klär 
Men visst är sagan ganska tragisk 
för där i hans eget grå inferno 
när han vaknar med sin flaska 
ja då finns begäret alltid där

Ja så han strider emot världen 
men han förlorar alltid varje slag 
nu när åren läggs till varandra 
och han sjunker allt längre ner 
För hans liv blir en sorts tävling 
där endast lögnerna blir vapnet 
hans eviga kamp blir mot sig själv 
men aldrig någon segrare han ser  

Copyright © AndLou