När jag till sist hade insett mina brister
och kan se tillbaka på mina fel
när alla laster äntligen försvunnit
och jag kan numera titulera mig som hel

Så jag försöker allt som oftast finna orden
som kan förklara den förändringen som sker
men det blir oftast till förenklade metaforer 
som på ett tydligt sätt bekräftar mitt manér

Då överjaget helt hade svämmat över
i en sorts skamlöst tragisk hegemoni
av bilder ur mitt minne bildas en ångest
från när jag stod mitt i min egen dystopi

Jag hade tappat allt det som hoppet skapar
ja alla min ork och kraften den var slut
jag gick som i ett dimmigt töcken mitt i livet
och jag hade så otroligt svårt att hitta ut

Så i min udda strävan upp bland molnen
hade jag i stället bara sjunkit allt längre ner
då är det ingen som hör dig om du skriker
och absolut ingen som ser dig när du ber

I den vackra drömmen som jag drömde
om en väg långt bort från beroendets fördärv
började till slut de rätta svaren sjunka in
och kunde till slut förlikas med mig själv 

Copyright © AndLou