Jag går där vid en järnväg
på min väg mot ingenstans
när kvällen börjar skymma
till alla nattsländornas dans

Där trädens grenar formar taket
nu när mörkret faller på
en sorg och saknad känns i hjärtat
men jag bara fortsätter att gå

Min tro är inget vapen
där jag nu oförtrutet går
min väg är utan mål
så jag bara följer rälsens spår

Ja jag har lämnat alla krav
på min väg mot ingenting
så att kunna hitta nya svar
har nu blivit mitt beting

Ser hur trädens skuggor växer
där jag i natten nu slår läger
en enda natt i stilla ro
är det enda som jag kräver

I min dröm finns det en framtid
men tiden skapar tvivlet
det blir till existentiella grubblerier
om vad som är meningen med livet

Copyright © AndLou