Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Ibland är vi de sista hjortarna

Så lossar vi taget om tiden
som vi famnat som ett ömtåligt bo
och den stiger högre, den svävar
lyfter skvattram i sötbeska fång
mot asparnas kronor

och stigar nynnar bland löven
att söka oss vilse
att vada bland mattvävarspindlar
bland blåbärsris, skogskovall
blomklockor, droppar

så släpper själva marken oss lösa
och vi har inga händer
att bärga en enda minnessak
ur spindlarnas vindlande nät
nu drunknar vi så sakta

och faller ett regn
medan vi inte ser på
medan vi vallar vindar
och syr våra moln
till trädens livslånga stammar




Fri vers av Grävling VIP
Läst 417 gånger och applåderad av 18 personer
Utvald text
Publicerad 2020-07-16 21:29



Bookmark and Share


  Elinor Sörensson VIP
Tycker mycket om!
Väcker hos mig känslor av
kärlek till naturen och befrielse.
Samtidigt ett vemod och en sorg
över hur mänskan förstör den.
2020-08-05

  bibbi ahrnstedt VIP
Mycket poetiskt med ordval som man knappt tror finns gillar raderna" lossar taget om tiden och medan vi vallar vindar"
2020-07-27

  Ulf Carlsson VIP
Jag måste skärpa mig när jag läser denna ekvilibristiska naturmetaforik, så att den inte reduceras till enbart vacker och musikalisk nonsensvers. Jag anar ett budskap bakom den ytliga ordförtrollningen, även om denna mycket väl räcker att njuta för stunden.
Det utmanande i detta slags poesi är att tyda det hemliga meddelandet!

2020-07-20

  Stanley Rydell VIP
Underskön, smärtsam svärta! - jag håller mig fast i första ordet: ”Ibland”.
Helt betagen i de tre sista radernas klang och bildspråk!
”vi vallar vindar
och syr våra moln
till trädens livslånga stammar”

2020-07-20

    Solweig Jansson VIP
Oerhört vackert och mycket sorgligt !
2020-07-20
  > Nästa text
< Föregående

Grävling
Grävling VIP