full av stolthet
skändad av självet
omskakad av jaget
kastad och uppfäst på korset av detet
vatten är det enda som släcker törsten här uppifrån
alla ser på
med all rätt

fast
fängslad
av den du känner väl
den ynkrygg som faller ner på knä, när det blir allt för svårt att hantera verkligheten

drunknar här
kommer inte någonvart
simma in till land, men har glömt hur
är fast här uppe på obestämd tid

du är min räddning
min undergång

du är allt
jag önskar att du inte vore