Rött hår mot bleka axlar.

Litet barn vid skogskanten ropandes efter någonting fint

Trollunge, trollunge du är inte värd någonting.

Flytväst över stickig kofta, panikångest och blåa ögon

Fräkniga kinder och korta ben

Trollunge, trollunge du är inte värd någonting.

Jag var sex år första gången folk började måtta slag mot mig

Viskande röster och dämpade skratt i skolkorridorer

Trollunge, trollunge du är inte värd någonting

Jag önskar jag kunde säga att det blev bättre sen men jag lovade pappa att aldrig ljuga.