Jag lämnade mina vita strumpor i en hög på parkettgolvet

För dit jag skulle behövde man inga skor och man lämnade inga fotspår.

Bara en bitter metallsmak och en svag doft av tandkräm.

Intorkade schampofläckar på duschväggarna och ett badkar halt av gammalt balsam.

Repor på golvet från när jag släpade den här världens kedjor efter mig.

Det luktar unket i hallen, från resväskan, men det är nog bara mitt gamla lik

Eller soporna från förra veckan, där jag kastade min smärta och mina dämpade skrik.

Så mörk är natten i midvintertid, men se nu nalkas det likvaka

Och efteråt blir det kaffe och en liten hembakad pepparkaka.

Hör du klockorna klämta för mig?

Kling, klong. Kling, klong. Kling, klong.