Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Om att leva med skrivandet.


Övernattande ord


När jag skrev hade jag somnat in.

Sedan då jag i sömnen hade skrivit klart
vaknade jag på natten för att ord
stod utanför det öppna fönstret där jag låg.

Vem hade kört dit dem tillsammans?
Var det hunger eller var det vinden?

De stod i början dödstysta ute i regnet
och frös och skakade på grusplanen.

Så jag tog med mig dem in på övervåningen.
Då blev den stora spegelns ruta suddig.

Jag hade aldrig vetat hur halvt sovande ord
tar sig uppför trappan.

Men på morgonen när jag vaknade
hade de gått iväg och dörren var öppen.

Solen sken högt och torrt;
och det var fåglar som skrattade i skogen.




Fri vers (Modernistisk dikt) av Koloristen
Läst 167 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2020-08-03 06:00



Bookmark and Share


  Ulf Carlsson VIP
Surrealistisk metaforik med patafysisk touch.
2020-08-05

  Lena Staaf VIP
Fint skrivet med ett stänk av humor!
2020-08-04

  Magdalena Eriksson VIP
spännande och väl fångat
de där tjyrackaorden som gnuggar sig mor kinden
2020-08-04

  Lottie Ålhed VIP
Igenkänningsfaktor Hur det kan vara att leva med sitt skrivande Applåd
2020-08-04

    Förnekelselandet
"Jag hade aldrig vetat hur halvt sovande ord
tar sig uppför trappan. "

Så väcks bilder.
2020-08-03

  Jeflea Norma, Diana. VIP
hur bra det skulle vara för den oändliga kretsen att få leenden, glädje i stället för förvirring.
2020-08-03

  alicja lappalainen VIP
Beundrar din barmhärtighet. Jag skjuter dessa parasiter.

2020-08-03
  > Nästa text
< Föregående

Koloristen
Koloristen