vilans skal går över tiden
brister ut i sen förlossning
livrädd möjligen

lirkande sol lär ut
säkra övergångsställen
i värme

sprickfärdig tystnad
skiftar högljutt i grönt
oåterhållsamt

som om liv vore något nytt
tar fåglarna ton
och kvittrar

sjöns vilda spegel
reflekterar åter tyst men
avslöjar inget