Vetskapen tände eld på alla väggar

gled längs horisonten 

alla ord kring brottet. Deras enda. 

brottsrubriceringen ändrade rubrik med 

tiden. Klänningarna utbytta midjan större 

vet människan om sin ljuva stämma när 

det viner runt stugan ? Vet fingrarna 

som älskat hur fingrar alltid kan det 

efter rapp mot knogar händerna som glider 

bort ? 

Är människan en bild av ögonblicket rusigt 

starkt och egensinnigt så blind i tron att 

dualismen står och går på fyra ben enbart ? 

När du står böjd över mig naken puttat mig 

lika avklädd bakåt kunde du i det ögonblicket 

någonsin tänka tanken att någon annan än jag 

kan vi någonsin föreställa oss ett brott stort nog 

när någon inte deltar i din vardag är det i sanning 

din vardag eller dennes fots avtryck i någon annans 

som klyver delar av ett jag. Skulle jag ha satt mig 

rak i ryggen och förklarat. Jag vill att du tror på mig 

även när jag inte lyckas enbart tro på oss. 

Det är en vind under mina fötter inatt. Jag vet att 

jag snart inte längre kommer älska oss mer. 

Vanans makt har vaskat guld i samma flod 

Steg ned till dig där väntan varit alldeles 

för lång. Men älska dig till döden 

dansar vals med fötterna. Det gör nog kärlek än 

       [men]

morgonen har lagt ett filter över drömmen 

den om mig