Jag drömde om Lissabons dimma
och stadens förtrollande ljus
men starkare kan jag förnimma
strukturen på trappor och hus

En känsla av färg i beröring
hur stenen har huggits och nötts
i sinnenas överföring
där staden och människan mötts

Och ljudet från Tejo och hamnen
där vågorna vaggar sin last
de ivrigt utropade namnen
från avsked och möten i hast

I drömmarnas ljus jag ser dom
hur måsarna seglar på vind
och aldrig att mer jag ber om
från staden jag känner som blind