Trädens löv
omsluter mina axlar
Lummigheten
grönskan
Skapar ett behagligt lugn

grusstigen
Sluttar och
skiner diskret i morgonsolen
Jag är ensam
Men ändå inte

Trädens bark
Viskar till mig om starka
historier
från en svunnen tid
de ebbar ut
något diffust
som en flyktig
fluga på armen

Lössläppta hundar
tittar nyfiket
Överallt omkring mig
en känsla som förmedlas
Av elementen

Jag rår inte på den
kan inte värja mig
bedårande
Vackert
Världsligt
men också en påminnelse om varandets
Ändlighet

söndagen skall bli måndag
Augusti skall bli september
2020 skall bli 2021

Vad som skall ske
står skrivet i stjärnorna
Jag är blott en åskådare
i livets pjäs