Kom ut till skog och mark och se han spela -
för visst kan vinterns kyla vara sträng
och blott dra vitterstråk för en arm bonddräng,
precis däri hörs dock Kung Bores fela

Bjud upp, bjud upp frys inte fast i vela.
Där under skaren sover du i snövit säng.
Skär genom ytan som med söt maräng
och bryt till bitar allt det stilla stela.

Stig upp - upp ur ditt hjärtas vinterpuls
och skrid till takten från hans skridskoskär
och skrud ska varje vintergran iklä.

Det kan gott räcka med en stråkimpuls.
Så skrid nu spelman - marken sörjer air
och aldrig blir du höstens böjda knä.