Mellan skräddarnas ringar på ytan
dricker jag tjärnen
i hundratals svala klunkar
och att åter skriva detta
att slicka saven från minnet
tills bara den släta barken, stammens
årslångsamma hjärtslag
längs din rygg är strängar spända
en melodi eller ett fågelbröst som brister
dessa morgnar av tuvull och starr
dessa slocknande gläntor
i minnet av en enda kyss,
en droppe i blanksvarta vatten