I en kyrka av åsksand
bugar viskande glasformationer
med ansikten av blå emalj
deras skuggor smakar dy och hala rötter
sträva som vinterstränder, porösa ben
från sandänglar, begravda
i utrymmet mellan väggarna
– hur ska du dö när du levt så här –
ur denna brunn
kräver vi våra namn
dricker dem ur en skål av bränd lera